Fru Törn

Jag läste på ett instagraminlägg häromdagen att ångesten vi känner handlar om att kroppen försöker signalera till sin kropp att den behöver ta ett steg tillbaka och behöver mer återhämtning. Att kroppen "skriker" ta en paus men man lyssnar inte och till slut så är det ångest som sänds ut istället. Hur tänker du kring det?

 

Jag vet inte vad det är jag egentligen känner när jag känner ångest. Det är bara en sån obehagskänsla i kroppen som jag bara vill få bort snabbt. Min första tanke är då att sätta mig i soffan och äta något gott, gärna kaksmet och sen kakan, så försvinner den största ångesten. Men kanske är det vilan jag också får som faktiskt hjälper mig? Får jag inte äta socker så vill jag bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och försvinna. Alltså är det ju vilan jag egentligen söker och sockret för att döva känslan. Oftast när ångesten kommer och jag äter socker, vänder jag sen känslorna till att jag inte ska äta socker, också handlar ångesten om det istället och det är lättare att sätta fingret på.

 

Men kanske kan jag försöka att vända det ännu mer till vila och att det är signaler från kroppen att jag behöver ta ett steg tillbaka. Att jag behöver mer vila och har gjort för mycket. Kanske ska jag uppskatta ångesten egentligen, en signal att jag behöver ta ett steg tillbaka.

 

Igår var min ångest väldigt stark och jag ville bara äta gott och sätta mig på soffan. MEN sen läste jag detta inlägget och började fundera. Det har varit tuffa dagar. Jag följer min kost och har promenerat varje dag, inte vilat middag på flera dagar, sömnen blir störd av Lukas och i tisdagseftermiddag mådde inte Lukas helt hundra och det var kaos hela eftermiddagen och gnällde konstant. Så det är ju inte konstigt om min kropp säger ifrån. För det är mycket alltid och blir det något extra är det inte konstigt att kroppen inte orkar mer. Så jag stannade i min ångest, åt min mat som jag skulle och gick och la mig när barnen la sig. Så jag lyssnade på kroppen, på vad jag trodde att den sa, och det gick över. Idag mår jag bättre, ingen ångest OCH jag är så nöjd med att jag stod ut, höll ut och fick till maten bra ändå.